/Remittera till oss

Remittera till oss

Kriser och problem är en naturlig del av livet och hanteras oftast av individen själv, inom familjen, eller i den närmaste omgivningen som skolan.

I första hand kontaktas Barnhälsan eller Ungdomshälsan i ert område eller Elevhälsan på skolan. Länkar!!!

Barn- och ungdomspsykiatrisk hjälp kan behövas när svårigheterna blir omöjliga att hantera.

Vanligast är att någon av föräldrarna ringer oss men ungdomar kan söka själva. Du kan också komma till oss med remiss från BVC, skolhälsovården eller socialtjänsten.

När vårdgrannar remitterar till specialistpsykiatrin ska ett skriftligt underlag finnas som visar att insatser på specialistnivå är nödvändiga utifrån att egna insatser – eller andra insatser varit otillräckliga.
Då skolan remitterar för neuropsykiatrisk problematik, ska kartläggning ha gjorts ur främst ett pedagogiskt perspektiv (se länk skolremiss). Om kartläggningar ur psykologiskt, socialt och/eller medicinskt perspektiv finns är det en fördel om de bifogas då bedömningen blir mer grundad. Insatser i skolan ska redovisas och vara utvärderade.

När remissen är accepterad tar vi emot barn och ungdomar upp till 17 år för ett första bedömningssamtal. När du fyller 18 år söker du till vuxenpsykiatrin.

PRIORITERINGAR

Psykiatripartners prioriterar i första hand:

-akut suicidrisk.

I andra hand prioriteras svårigheter och tillstånd som innebär allvarligt funktionshinder eller där det finns risk för allvarligt funktionshinder. Exempel på det är psykos, depression, neuropsykiatrisk problematik som komplicerad ADHD, autism och Tourettes syndrom, paniksyndrom, ångestsyndrom, ätstörning, posttraumatiskt stressyndrom och tvångssyndrom.

Det finns svårigheter som inte omfattas av specialistpsykiatrin som exempelvis:

  • Sömnstörningar utan samtidig psykiatrisk sjukdom.
  • Skolvägran utan samtidig psykiatrisk sjukdom.
  • Drogscreening/motsvarande för barn utan annan psykiatrisk sjukdom.
  • Oavsiktlig förgiftning.
  • Läkarbedömningar vid akuta omhändertaganden av socialtjänsten och barnet inte har en känd eller uppenbar psykiatrisk sjukdom.
  • Relations- och utvecklingskriser.
  • Normala sorgereaktioner.
  • Familjeproblem utan psykiatrisk diagnos, ”uppfostringsproblematik”.
  • Inlärningssvårigheter.